Zeke Mackensie 2020 –
Att förlora tre katter på ett år var tufft. Skulle vi verkligen tordas ta chansen igen att utöka kattfamiljen? Grannkatten Findus kom fortfarande och sov över lite då och då men han skulle flytta till ett nytt hus våren 2020. Jag var mycket förtjust i hans härliga temprament och tänkte att jag ville nog prova på att ha en äkta norsk skogkatt. Det var inte så enkelt att hitta en kull som var mogen att hämtas när vi kunde vara hemma första tiden men till slut fick jag napp i Växsjö.
Min man tyckte jag var lite tokig som var villig att betala 8500kr för en katt men han lät sig övertalas 🙂
Syskonlek 
Mamma katt 
Morbror Egon
Vi stannade i Växsjö ett par dagar och bekantade oss och övade på att åka bil. Hemresan startade och det var lite läskigt att åka bil först, vi rastade ofta. Efter ett par stopp var bilen tryggheten och hatthyllan bästa utkiksplatsen och sovstället. Vi stannade för att äta mat på ett ställe där vi kunde sitta ute och Zeke sov under tiden i Hans knä.
Kattungar sover mycket, det vet man ju. Tänk att man måste sova ännu mera för att vila upp sig efter resan fast man sov större delen av den! Sen var det dags att börja utforska sitt nya hem.
Altanen var under ommålning så alla blommor stod i mitten – det var roligt! Zeke upptäckte raskt att det fanns en värld utanför altanen och ett träd att klättra i. Det var ju inte vi så nöjda med så vi satt upp först pressening runtom, den blev för låg, han tog sig över. Vi bytte ut den mot högre genomskinlig plast, det hjälpte delvis. Vi fick ställa saker på strategiska ställen på räcket. Det blev mycket klagan. Två veckor senare klarade han av att ta sig över ändå.
Jag brukade vara ute med Zeke på gården så han skulle få springa av sig och oj vad han sprang, fram och tillbaka i full fart! Efter att vi hade fått ge upp avspärrningen runt altanen så visade det sig att han inte tyckte om att vara ute ensam och han höll sig i närheten. Lite då och då hände det sig att vi tappade bort honom iaf, då hade han hittat in i uthusen. Hans spikade för katthålen i dörrarna, han tog sig in ändå.
Klättra är roligt 
Altansoffemys 
Hur man sysselsätter en kattunge när man vill hinna äta i lugn och ro 😀 https://youtu.be/7ccR8lcMdmE annars kan det ju gå så här…
Zeke hade en väldigt lång svans som liten och han hade alltid den sötaste sväng på svanstippen. I köpeavtalet stod det att en knick på svansen var grund för att häva avtalet så vi bestämde oss för att skämta med Eva, uppfödaren (en knick är en skada och det var det inte fråga om här).
Så vi skickade den här bilden till Eva och hänvisade till avtalet och att Hans undrade om vi fick lämna tillbaka katten. Hon trodde att vi skojade och skrattade men var tvungen att fråga för säkerhets skull om det verkligen var en knick.
En liten katt hjälper ju gärna till, både med tvätt och snickerier. Notera att svansen faktiskt är rak.
Nu är jag trött matte, dags att sova. Din laptop är ett bra ställe för en tupplur!
Hösten kom, Zeke växte. Så fort att han inte riktigt hann med, han var ganska klumpig ibland. Han fick vara ute själv lite mer fast han tyckte fortfarande att det var bäst om vi oxå var ute. Det var ut/in ut/in var femte minut annars. Regn o rusk, det var inte populärt. – Jag blir blöt om tassarna matte! Vi tyckte ju att han var lite klemig. Norsk skogkatt, de ska tycka om att vara ute!
En morgon i slutet av november väckte Zeke oss med pip pip pip bröl pip, han hade kommit i målbrottet! Dags att boka tid hos veterinären och få kastreringen avklarad. Det gick hur bra som helst, han behövde inte ens tratt.
Vintern kom och det var synnerligen obekvämt. Det gick ju inte att ta sig fram! Bara snö snö överallt vart man än tittar. Han tog sig in under altanen och satt där och pep. Det fick räcka att sitta på altanräcket och bevaka omgivningen till snön hade smält bort.
En morgon när det var dags för frukost konstaterade jag att svansen hade krympt! Eller ja kroppen hade växt ifatt 🙂 Det är fortfarande en präktig svans, nästan lika bredd som katten när han går och fortfarande den där böjen på svanstippen.
Misa är fortfarande inte så förtjust i Zeke, han skulle gärna vilja både gosa och leka med henne. Men det händer lite då och då att det går att hålla sams på nära håll.
Snön försvann lagom till Zeke fyllde ett år i april. Han började vara ute upp till två timmar åt gången, det var dags för gps. Jag ville veta vart han tog vägen. Det såg bra ut till att börja med, han höll sig i grannskapet, ner till älven och som längst halvvägs till hängbron. Men så en kväll när han gick ut sent såg jag till min förskräckelse att han tagit sig över till andra sidan 76:an eller som det verkade – under snarare. Tuben går under vägen där och det var ju bättre än över.
GPSen sänder position var 10 minut och jag kunde se att Zeke målinriktat sökte sig västerut. När klockan var halvett på natten sa jag åt Hans att nu åker vi och hämtar katten. Inte kan du hitta honom, sa Hans. Det kan jag visst det sa jag. Vi åker till senaste positionen och kommer han inte när jag ropar sätter jag på live på gpsen och då sänder den var tredje sekund. Vi åker!
När vi är två kvarter ifrån senaste positionen och svänger in på vägen som leder dit ser jag Zeke sitta på en garageuppfart så det var bara att plocka upp honom och åka hem igen. Han var tydligen på väg hem igen. Det var lite läskigt att åka bil och när vi kom hem verkade han först inte begripa var vi var. Vi var mindre än 10 minuters bilfärd hemifrån så hemfärden syns som ett rakt streck på kartan.
Efter det fick han inte gå ut efter 22 på kvällen eftersom det tydligen var då när det var lugnt och stilla ute som han gärna gav sig iväg på långfärd.
En månad senare fick han gå ut sent igen och samma sak upprepade sig, målmedvetet ner till vägen under tunneln och denna gång söderut – ända ner till Näsbodaskogen!! Där vände han och han har bra lokalsinne kan man se, det var raka spåret hem och ajaj han ginade över vägen vid Älvboda. Så nu får han hålla sig inne igen efter 22 på kvällen. Vi hade först lånat Joakims katts gps, men nu har Zeke fått en egen.
Eftersom Zeke visade sig vara en upptäcksresande så tyckte jag han behövde ett till namn. En skotte som hette Mackenzie var den första europe som korsade Nordamerika från kust till kust. Så nu får kattskrället heta Zeke Mackenzie.
Jag hyser ett litet hopp om att Zeke Mackenzie ska hålla sig i grannskapet då han har upptäckt att man kan jaga möss i området ner mot älven. Han har dock lite svårt att förstå att man inte får ta med bytet in. När han vill in hoppar han upp mot fönstret i altandörren (kolla reporna) och han använde hela sin övertalningsförmåga för att få mig att släppa in honom och bytet – men jag förhärdade mitt hjärta. Egenfångad mat äter man ute!
Hans hittade en kamera som går att fästa på Zekes halsband. Vi är ju mycket nyfikna på vad han gör på sina promenader. GPSen talar ju bara om var han har varit under dagen. Det visade sig bli en spännande upplevelse. Zeke hade gått in under en altan och visste inte hur han skulle ta sig ut igen. Han hade ju kommit hem så vi visste ju att han hade hittat en utväg men det tog ett tag innan han förstod hur. Man kunde ana paniken när han rörde sig snabbare och snabbare från ena sidan till den andra mot slutet tills han desperat började riva och slita i nätet som tydligen var lättare att ta sig in igenom än ut ifrån. Vi får be grannen längre ner på gatan att sätta för bättre ifall han går in där igen.
Tyvärr hänger kameran upp och ner, vi kan vända på bilden om vi ser filmerna via projektorn, men jag har inte hittat nått annat sätt än.
Och när jag ska lägga in filmerna får jag detta meddelande: MOVI0007.avi: Denna filtyp är inte tillåten av säkerhetsskäl.